carolineandnewcastle

Det känns lite som om relationerna i huset är något av en uppförsbacke för tillfället, det är ju svårt att som fyra studenter bo ihop men det känns lite som om jag tynar bort. Jag känner mig lite transparent, i eftermiddags satt vi och diskuterade gymmet som vi går på (först gick de ryska huskamraterna med, sedan jag och nu till sist den tyska huskamraten). Jag försöker att prata med dem och hålla mig involverad men ingen ger tillbaka ögonkontakt med mig. Det stör mig lite om jag skall vara ärlig.

En annan sak som stör mig en del är att det känns som om jag blir påminnd saker som jag inte kan hjälpa. Exempel på detta är att jag alltid får kommentarer om vad jag äter, äter jag nyttig får jag kommentaren "Sluta äta så nyttigt, nu måste ju jag göra det!" och äter jag onyttigt "Ja, du är ju smal så du kan äta vad som helst." Jag menar ursäkta mig att jag inte har samma kroppskomplex som er! Det är lite störigt att höra det dag ut och dag in eftersom de inte är tjockare än mig. Vi är alla normalbyggda.

Detta var ett så kallat ventilationsinlägg, de kan poppa upp då och då. Det kommer att ordna upp sig efter ett tag så det är ingen fara.