carolineandnewcastle

Den senaste tiden har varit omtumlande på många sätt, speciellt när man tänker på det som skedde i Norge. I början kändes det så abstrakt och svårt att förstå, att något som detta kan hända i Norden man ser det inte som något trovärdigt på något sätt. Nu har den initiella chocken lagt sig och man börjar bearbeta vad som egentligen hände. 

Det känns konstigt hur hela händelseförloppet är utfört av en person och inte en grupp av mäniskor. Att börja spekulera i hur någon kan vara så ond osv. är ingen nytta och har ingen relevans tycker jag. Även om man kanske inte vill se den "hemska" realiteten bakom dådet, så tror jag att det är mycket viktigare att se gärninsmannens verklighet och resonemang från hans utgångspunkt eftersom det genererar en profil och därför förståelse som kanske kan förhindra liknande dåd i framtiden.    

Jag kan inte säga att jag känner med de som blev utsatta för dådet eftersom man inte kan mäta sig med den sorg och skräck som de har fått uppleva om man faktiskt inte var där men däremot känner jag för de människor och vars anhöriga som har fått genomlida detta. Det är fruktansvärt, det som har hänt och man känner verkligen sorgen och eftereffekterna av ett oerhört smärtsamt trauma som detta.

Vad som har hänt finns onekligen i mina, era och våra tankar, tyvärr.