carolineandnewcastle

I ett tidigare inlägg skrev jag om hur det störde mig att jag missar TUR-mässan med pappa... Det är synd att det är så nära den dagen jag skall åka hem för påsk eftersom det känns nästan lite ovärt att flyga hem för en helg och sedan fem dagar senare komma hem till Sverige igen. Hade det varit längre tid isär hade jag flugit hem för den mässan, dels för pappas skull men också för att jag har haft lite hemlängtan på sistone. Vet inte riktigt varför jag har hemlängtan men jag antar att det kommer och går i perioder, vanligtvis får jag hemlängtan typ en till två veckor innan jag faktiskt skall flyga hem. Min teori är att jag det har varit och är så himla stressigt just nu, det är alltid något som jag måste göra. 

När man studerar heltid på universitet blir det ibland svårt att jonglera sig själv, sitt sociala liv och skola på samma gång. Det är lite som en triangel där allt påverkar varandra, och ibland kommer det tillfällen där det bara blir alldeles för mycket av "alles". 

Men något som jag finner roligt och nästan lite ironiskt är att mina vänner är mycket mer besatta av att kategorisera James och mitt dejtande. LOL, verje gång efter att jag har träffat honom får jag alltid frågan; "Är det något officiellt än?" Jag menar var är brådskan?! Vi har ju bara dejtat i knappt tre veckor, jag tycker att det är bättre att bara låta det utvecklas i sin tid istället för att pusha det in i socialt konstruerade kategorier. Det ironiska är att de verkar ha mer ångest än vad jag har över att kategorisera när det är jag som har haft stora problem med ångest tidigare.